Graviditeten bekräftad med VUL

Nu har jag fått min graviditet bekräftad! Gjorde VUL i förgår i vecka 7+6 och såg ett litet hjärta som pickade. Vad galet att en blinkande liten pixel kan betyda så mycket! Allt såg jättebra ut och läkaren sa att nu var det 90% säkert så bara att njuta. Firar med måtta dock tills efter vecka 12, ifall att...
Längtar dit mer än något annat, inte bara för att det känns mer säkert då utan också för att jag hoppas då att illamåendet har gått över. Har nu konstant huvudvärk och är "sjösjuk". Använder åksjukearmband för att klara dagarna, salta kex och sura Läkerol. Folk på jobbet undrar nog vad jag håller på med, ser ut  som ett vrak varje morgon. Kan heller inte sova efter 4 på morgonen. Igår ville min chef skicka hem mig tidigt för hon trodde jag var allvarligt sjuk. Vill dock inte berätta riktigt ännu så hoppas att nästa vecka blir bättre! En annan sak att se fram emot - att få berätta för folk! Tycker redan nu att det börjar synas, mer att vikten omfördelat sig och lagt sig runt magen, men ändå. Men jag ska inte klaga, allt det här är värt det som komma skall. Vårt eget lilla mirakel! Som vi har väntat!

...och så slog illamåendet till

Har känt mig så ickegravid så har nästan varit osäker på att jag sett rätt. Men efter 3 positiva test så är jag rätt säker :). I lördags slog det dock till. Vi åkte till Norrtelje för att käka lunch med några kompisar och strosa runt lite då det var så fint väder. Han ungefär ta 5 tuggor innan det sa stopp och var tvungen att hitta på någon ursäkt för att jag inte ville äta mer. Sen var jag tvungen att gå in på toan bara för att få lite andrum. Maken förstod så han såg till att vi inte tog någon längre promenad efteråt utan åkte hem rätt snart. Fick sitta 1 timme i en bil och fokusera på vägen för att inte må ännu sämre.
Väl hemma var det bara att lägga sig och snooza lite med en hink nära tillhands för säkerhetsskull. Nu har jag inte kräkts alls, men det känns hela tiden som att det är på gång och jag får sura uppstötningar konstant, vilket är lite pinsamt när man sitter på jobbet. Sen kommer lite yrsel nu och då. Men jag har ju inte "morning sickness", visst jag kan inte äta så mycket till frukost, men det är eftermiddagarna och kvällarna som är absolut värst. Sen är jag trött konstant. Konstigt nog har jag inga förändringar i brösten, inget ömmande eller något, vilket jag trodde var absolut vanligast. Det har jag ju haft när jag gått på hormonsprutor utan att vara gravid.
Känns nu som tiden segar sig fram. Vill bara att det ska bli 4.e oktober så att vi vet att allt är som det ska. Har hört att när man väl gjort ett tidigt ultraljud och konstaterat att allt ser bra ut och hjärtat har börjat slå så är det typ 1.5-3% chans för missfall, så betydligt mer säkert. Imorgon är det 2 veckor kvar, men varje dag känns ju som en vecka...

Plötsligt händer det!

Jag är gravid! Efter att ha gått hela helgen och deppat för att jag haft "mensvärk" och sen fuskade med ett gravtest i måndags som var negativt så fick jag ett positivt test i tisdags. Nu har jag missbrukat graviditetstest och tagit ett varje dag och har fastställt att JA jag är gravid. :-)

Är så oerhört glad men så fruktansvärt rädd på samma gång. Tänk om jag får MF igen? Nu är det ju sjukt tidigt men jag har ju redan lyckats bli helt uppslukat av det här. Om jag får MF igen så kommer världen gå under för mig. Men nu ska man vara positiv. Har redan fått tillsägelse från barnmorskan, att ja inte får gå runt och oroa mig. Jag kan ju inte påverka så mycket. Jag äter rätt, försöker inte stressa, vilar när jag är trött och så får man se hur det går.

Tiden går sjukt långsamt men har en tid att se fram emot redan 4e oktober då vi ska på tidigt ultraljud och hoppas då att det finns kvar och att vi kanske kan få höra hjärtljud... Har ringt in resultatet till Carl Von Linnékliniken men kommer att göra ultraljud hos min läkare som gjort alla prover/ultraljud inför IVF-försöken, Dr Claes Jullig på Östermalm. Han och hans fru (barnmorska) är oerhört empatiska och duktiga och har sen länge samarbetat med CVL. Det underlättar att slippa åka till Uppsala och jag jobbar själv på Östermalm så det har varit väldigt smidigt. Men tills den 4.e är det ett tag kvar. Tills dess får jag stå ut med att jag har konstant denna värk i magen. Antagligen pga att det händer en massa saker där nere och att jag är extra känslig pga min endometrios. Min kära vän som nu är gravid via IFV i vecka 25 och som också har endometrios har också haft samma magsmärtor, som inte avtog förrän efter vecka 12 ungefär.

I väntans tider

Helt galet, men det gick! Det lilla ägget i frysen tinades upp helt perfekt. Det var den värsta morgonen i mitt liv då jag och maken bara satt och stirrade på telefonen och tänkte att när som helst kommer de att ringa och säga att det gick åt skogen. Men icke! När det var 20 minuter kvar och vi precis rullade in i Uppsala så kände vi att nu var det nog ok. Fick även min favoritläkare Oddvar på CVL, en härlig norsk kille som alltid är så trygg och trevlig. Han sa att det 5 dagar gamla ägget var perfekt. Så nu ruvar jag och kan knappt hålla mig till på tisdag när jag äntligen får kolla. Dock har jag så ont i magen så att jag dör. I natt kändes det som att magen höll på att sträckas ut så in åt bängen. Har haft konstant ont sen i måndags, men ringde sjuksköterskan imorse som lugnade mig med att vissa känner av när ägget fäster sig mer än andra bara och att det inte alls innebär att det är något negativt. Hoppas hoppas hoppas.

Varför gör det så ont....?

Jag har en ihålig smärta i buken som inte går över! Nu har den hållt i sig hela veckan, värst var väl i tisdags men det är fortfarande inte bra. Så fort jag blir liiiite kissnödig måste jag gå på toa också för annars trycker det på och gör ännu ondare. Hoppas det går över snart. Nu är det ju nedräkning till insättning av mitt frusna ägg på söndag. Är bara så jäkla orolig över att de kommer att ringa på söndag morgon och säga att det blev förstört i upptiningsprocessen. behöver verkligen lite flyt just nu och vet inte hur jag ska orka med ännu en omgång hos Dr Nie och en omgång hormoner, ägguttag och liknande...Idag står iaf duva på menyn igen. Tre av fyra som ska ätas, härligt...

Galenskapens tid är förbi.. hoppas jag

Herregud vad mycket det har varit på sistone. Har inte alls hunnit med att skriva (eller läsa för den delen). Nu har jag varit hos Dr Nie i 7 dagar och gjort allt mellan himmel och jord igen. Precis som vid första omgången fick jag köra  Ingefära med Moxi eller vad det nu heter som jag tände på och strukit på magen (och bett till gud att ingen polisanmäler mig för de luktar inte helt lagligt..). Då jag har för sen ägglossning fick jag även en brun "kaka" som jag fick hacka upp i rött vin och dra i ett dygn och sedan koka upp med farinsocker i ett vattenbad i ett par timmar. Det blev en härlig brun tjock sörja som jag skulle ta 2 msk av varje kväll i 10 dagar. Men vad gör man inte?!

Igår hade jag iaf ett positivt ägglossningstest (ett par dagar tidigare än vanligt :-) ) och ringde till Carl Von Linné kliniken. Jag har ett 5-dagars ägg som ska in nu på söndag och hoppas bara att den klarar upptiningen. Tills dess får jag leva med en extrem magsmärta som jag har vid ägglossning nu för tiden och kan knappt gå. Var på väg att stanna hemma, men hade viktiga möten så nu sitter jag därför väldigt tillbakalutad på min stol på jobbet och rör mig inte i onödan. Härliga tider!

I jakt på den perfekta cykeln...

Sen jag "startade igång" min kropp igen efter hormonbehanlingarna för att hämna endometriosen har jag inte haft någon bra menscykel. Först hade jag ingen ägglossning överhuvudtaget och när den väl kom igång var det 3-5 dagar innan mens.
 Efter nästan 1,5 år med akupunktur så har jag kommit väldigt långt. Sakta men säkert har vi lyckats justera min cykel, men jag har ännu inte haft den perfekta cykeln (vilket skulle innebära att jag har tillräckligt med progesteron för att kunna bli gravid på egen hand och faktiskt behålla det). När ägglossningen väl kommit i tid då har min mens kommit ett par dagar för tidigt så jag har inte fått de här 14 dagarna mellan ÄL och mens.
Men nu, efter Dr Nies behandling så börjar jag närma mig. Om jag bara kan hålla mig till på fredag så är jag där! Dock känner jag att den är på gång.... Har trott hela dagen att den skulle komma, men inte ännu :-). Även om den skulle komma imorgon (eller idag) så är det faktiskt min bästa cykel hitills. tjohooo! Så lite glad är jag, även om jag i samma veva idag har insett att jag då inte är gravid, men har inte haft några större förhoppningar om att kunna bli det naturlig väg på ett försök. Det blir istället att ringa mina kära sjuksköterskor på Carl Von Linnékliniken om ett några veckor och sätta in mitt frysta ägg. Hoppas hoppas...

Semestern är över

Det är ju pinsamt. Sist skrev jag om de negativa effekterna av att inte äta ordentligt och hur taggad jag var. Vad har jag gjort hittills - druckit vin, mycket vin och fuskat med dieten ändå. Men denna vecka ÄR det skärpning. Antar att jag förstört min chans att lyckas bli gravid på egen hand efter Dr Nies behandling, med tanke på hur jag behandlat min kropp de senaste veckorna, så planerar nu för en omgång till vid nästa ägglossning då jag ska sätta in mitt frusna ägg. Har ett i frysen på Carl Von Linnékliniken. Men känner samtidigt att det känns rätt ok att släppa alla tankar kring IVF, barn, dieter etc. Har hållit på så länge med dieten (sen förra april), akupunktur varannan vecka, tagit temperaturen varje morgon. Blir ju snart det enda man tänker på. Men nu är semetern över och det är dags att med förnyad energi ge sig in i IVF-processen igen.

Dietens effekter

Nu har jag varit sisådär gällande min diet i 4 veckor och oj vad det märks! Efter 14 månader utan socker, alkohol, jäst, mjölkprodukter (av alla slag), koffein, vinäger, salt etc så var hälsan på topp. Efter bara 4 veckor har jag börjat få mer molande värk i magen, det kliar i hårbotten, jag har fått utslag i armhållorna och på benen, min hösnuva är tillbaka och halsen kliar som att jag håller på att bli förkyld varje morgon. Allt detta insåg jag tillhörde till vardagen för 1 1/2 år sedan, men man glömmer snabbt när man mår bra. Nu är jag mer taggad att återupta dieten än någonsin.

Ångkokt duva

Tack vare krämporna på planet har jag nu fått början till ryggskott! Ska till naprapaten i eftermiddag, men än så länge sitter jag på jobbet och är så himla trött i ryggen och har molande värk runt äggstockarna fortfarande. Tänkte vara betydligt duktigare med min diet nu framöver i hopp om att det hjälper. Igår tog jag beslutet att fullfölja Dr Nies rekommendationer fullt ut och äta ångkokt duva. Låter ju sjukt äckligt och sett att många beslutat att inte göra detta. Men om man ändå gör allt annat hon säger, så kan  man väl lika gärna prova detta. Hennes rekommendation är att äta en duva en gång i veckan. Missade förra veckan då jag var på resande fot så köpte därför 2 duvor på Östermalmstorget igår kväll och gick hem och kokade dem så gott jag kunde. Lade den i en djup panna och olja först så de fick liiiite yta och sen hällde på vatten och satte på lock, skruvade ner värmen så fick de puttra i cirka 20 minuter. Det var inte mycket kött på de små rackarna så ingen mättande middag, utan mer som en förrätt! Och köttet är brunt och inte vitt som kyckling. MEN mycket godare än tänkt. Om man gillar lite vilt (jag älskar rådjur och dylikt) så var det rätt ok. hade lite kantarellsmör till vilket gjorde rätt mycket. Maken sympatismakade och tyckte också att det var helt ok. Tror bara man ska vara försiktig så att man inte överkokar dem, då tror jag det kan smaka förfärligt. Kollade lite recept på engelska och man var väldigt tydlig med att man skulle bara tillaga dem lätt och sen äta direkt. Nu får vi se om dessa dyra delikatesser hjälper då. De kostade 200 kr styck! Köper bara en nästa vecka. Tur att man jobbar nära Östermalmshallen....

Aj aj aj!

Efter 7 behandlingsdagar hos Dr Nie så har jag haft blåmärken lite varstans från nålarna och känt mig rätt så mör. Sen har jag haft semester och väntat på att det ska bli dags för ägglossning. Nu har den varit här. Självklart kom den precis när jag skulle sätta mig på ett 10 timmars flyg och var en sån där gång där det gjorde fruktansvärt ont. Verkar som att det är varannan gång, antagligen när den släpper från min opererade äggstock som det gör så hemskt ont. Stod därmed dubbelvikt med tårarna rinnande ned för kinderna på flygplatsen och krampaktigt höll i min man. Fick hasa mig fram framåtlutad (allt för välbekant position) då jag inte kunde lyfta på benen pga smärtan. Man känner sig ju så  jäkla dum, alla stirrar och undrar vad man håller på med och sen ska man försöka få  flygpersonalen att förstå att jag knappt kunde sitta så om det fanns något sätt att få en stol där jag kunde få ligga ner, eller bara ett golv så vore jag tacksam, men tji fick jag. Oförstående jäklar på British Airways som tyckte att då skulle jag väl betala 900 US dollar och uppgradera mig själv till business class. Ja eller hur, går ju alltid runt med 6000 kr extra i fickan... Tillslut fick jag iaf tag på värktabletter och en varmvattensflaska ock fick halvligga på sidan under resan. Gick bättre än väntat, men har fortfarande ont, fast en mer molande värk nu. Lite orolig över att det är för att jag "fuskat" för mycket på min diet, så nu är det nya tag. Inga mer mjölkprodukter, jäst, alkohol... Hoppas ändå att Dr Nies behandling fungerade och att jag slipper mensen nästa gång och i 9 månader framöver... Nu ska jag försöka räta ut min rygg också. 10 timmar i en spänd position var inte det bästa...

Dr Nie - en riktig upplevelse

Igår var jag på mitt andra besök hos Dr Nie. Fick ta med mig en stor färsk ingefära sen fick jag någon rökelsesticka som jag ska skära upp i bitar, tända på och använda en skiva ingefära som underlägg och stryka på magen?! Satt igår själv i soffan och gjorde detta och kände mig urfjantig. Men vad kan de skada?! Har hört så många som svär vid att Dr Nie är en gud när det gäller att hjälpa folk att bli gravida och faktum är att vi nu försökt i 3,5 år men endometriosen har satt stopp.
 Efter 2 IVF försök och 14 månader med min andra akupunktör behöver jag prova något nytt. Seamus har lyckats få bort endosymtomen men inte med graviditeten. Så nu kör vi! Dr Nie är så gullig, "vad spännande!" säger hon om och om igen, "snart du kanske gravid!" Ja snart så... kanske. Vet inte om man vågar hoppas längre, har tröttnat på dessa upp/ner svängar. Mitt sista IVF försök lyckades vi med och hoppet steg men bara några dagar efter det positiva testet fick jag missfall. Vi har ett ägg i frysen som väntar, men med en månad kvar tills Carl Von Linnékliniken öppnar så har vi chans att prova "på egen hand" också innan. Håller tummar och tår och ser fram emot dagens besök hos Dr Nie. Man går nämligen 7 dagar i rad från mensens första dag.

Kampen mot Endometrios

Oj det är långt mellan inläggen. Det är väl för att hela mitt liv handlar om Endometrios och kampen mot den, därför skriver jag nu om den. Har aldrig haft så ont i hela mitt liv som EFTER jag behandlats för min endometrios. Hade en cysta på ena äggstocken som opererades bort, men smärtorna var kvar och sen efter 6 månader av hormonsprutor blev jag liggande i 4 veckor med obeskrivliga smärtor. Inga mediciner i världen hjälpte. Sen tillslut så avtog dem lite och jag hittade Seamus Hughes på Gärdet i Stockholm. En specialist inom området och som är utbildad inom kinesisk medicin och akupunktur. Efter år av att åka in och ut ur akuten så har jag inte varit där en endaste gång sen min första behandling av Seamus! Däremot måste jag leva på en strikt diet och akupunktur varannan vecka, vilket börjar tära på en efter ett tag. Har därmed tagit semester från mig själv och njuter av livet (nästan) fullt ut. MEN inget socker! inget socker på 14 månader nu! Men det fungerar bra. Har precis börjat med Stevia, men inte så sugen på söta saker, så låter gärna bli.