Har känt mig så ickegravid så har nästan varit osäker på att jag sett rätt. Men efter 3 positiva test så är jag rätt säker :). I lördags slog det dock till. Vi åkte till Norrtelje för att käka lunch med några kompisar och strosa runt lite då det var så fint väder. Han ungefär ta 5 tuggor innan det sa stopp och var tvungen att hitta på någon ursäkt för att jag inte ville äta mer. Sen var jag tvungen att gå in på toan bara för att få lite andrum. Maken förstod så han såg till att vi inte tog någon längre promenad efteråt utan åkte hem rätt snart. Fick sitta 1 timme i en bil och fokusera på vägen för att inte må ännu sämre.
Väl hemma var det bara att lägga sig och snooza lite med en hink nära tillhands för säkerhetsskull. Nu har jag inte kräkts alls, men det känns hela tiden som att det är på gång och jag får sura uppstötningar konstant, vilket är lite pinsamt när man sitter på jobbet. Sen kommer lite yrsel nu och då. Men jag har ju inte "morning sickness", visst jag kan inte äta så mycket till frukost, men det är eftermiddagarna och kvällarna som är absolut värst. Sen är jag trött konstant. Konstigt nog har jag inga förändringar i brösten, inget ömmande eller något, vilket jag trodde var absolut vanligast. Det har jag ju haft när jag gått på hormonsprutor utan att vara gravid.
Känns nu som tiden segar sig fram. Vill bara att det ska bli 4.e oktober så att vi vet att allt är som det ska. Har hört att när man väl gjort ett tidigt ultraljud och konstaterat att allt ser bra ut och hjärtat har börjat slå så är det typ 1.5-3% chans för missfall, så betydligt mer säkert. Imorgon är det 2 veckor kvar, men varje dag känns ju som en vecka...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar