...och så slog illamåendet till

Har känt mig så ickegravid så har nästan varit osäker på att jag sett rätt. Men efter 3 positiva test så är jag rätt säker :). I lördags slog det dock till. Vi åkte till Norrtelje för att käka lunch med några kompisar och strosa runt lite då det var så fint väder. Han ungefär ta 5 tuggor innan det sa stopp och var tvungen att hitta på någon ursäkt för att jag inte ville äta mer. Sen var jag tvungen att gå in på toan bara för att få lite andrum. Maken förstod så han såg till att vi inte tog någon längre promenad efteråt utan åkte hem rätt snart. Fick sitta 1 timme i en bil och fokusera på vägen för att inte må ännu sämre.
Väl hemma var det bara att lägga sig och snooza lite med en hink nära tillhands för säkerhetsskull. Nu har jag inte kräkts alls, men det känns hela tiden som att det är på gång och jag får sura uppstötningar konstant, vilket är lite pinsamt när man sitter på jobbet. Sen kommer lite yrsel nu och då. Men jag har ju inte "morning sickness", visst jag kan inte äta så mycket till frukost, men det är eftermiddagarna och kvällarna som är absolut värst. Sen är jag trött konstant. Konstigt nog har jag inga förändringar i brösten, inget ömmande eller något, vilket jag trodde var absolut vanligast. Det har jag ju haft när jag gått på hormonsprutor utan att vara gravid.
Känns nu som tiden segar sig fram. Vill bara att det ska bli 4.e oktober så att vi vet att allt är som det ska. Har hört att när man väl gjort ett tidigt ultraljud och konstaterat att allt ser bra ut och hjärtat har börjat slå så är det typ 1.5-3% chans för missfall, så betydligt mer säkert. Imorgon är det 2 veckor kvar, men varje dag känns ju som en vecka...

Plötsligt händer det!

Jag är gravid! Efter att ha gått hela helgen och deppat för att jag haft "mensvärk" och sen fuskade med ett gravtest i måndags som var negativt så fick jag ett positivt test i tisdags. Nu har jag missbrukat graviditetstest och tagit ett varje dag och har fastställt att JA jag är gravid. :-)

Är så oerhört glad men så fruktansvärt rädd på samma gång. Tänk om jag får MF igen? Nu är det ju sjukt tidigt men jag har ju redan lyckats bli helt uppslukat av det här. Om jag får MF igen så kommer världen gå under för mig. Men nu ska man vara positiv. Har redan fått tillsägelse från barnmorskan, att ja inte får gå runt och oroa mig. Jag kan ju inte påverka så mycket. Jag äter rätt, försöker inte stressa, vilar när jag är trött och så får man se hur det går.

Tiden går sjukt långsamt men har en tid att se fram emot redan 4e oktober då vi ska på tidigt ultraljud och hoppas då att det finns kvar och att vi kanske kan få höra hjärtljud... Har ringt in resultatet till Carl Von Linnékliniken men kommer att göra ultraljud hos min läkare som gjort alla prover/ultraljud inför IVF-försöken, Dr Claes Jullig på Östermalm. Han och hans fru (barnmorska) är oerhört empatiska och duktiga och har sen länge samarbetat med CVL. Det underlättar att slippa åka till Uppsala och jag jobbar själv på Östermalm så det har varit väldigt smidigt. Men tills den 4.e är det ett tag kvar. Tills dess får jag stå ut med att jag har konstant denna värk i magen. Antagligen pga att det händer en massa saker där nere och att jag är extra känslig pga min endometrios. Min kära vän som nu är gravid via IFV i vecka 25 och som också har endometrios har också haft samma magsmärtor, som inte avtog förrän efter vecka 12 ungefär.

I väntans tider

Helt galet, men det gick! Det lilla ägget i frysen tinades upp helt perfekt. Det var den värsta morgonen i mitt liv då jag och maken bara satt och stirrade på telefonen och tänkte att när som helst kommer de att ringa och säga att det gick åt skogen. Men icke! När det var 20 minuter kvar och vi precis rullade in i Uppsala så kände vi att nu var det nog ok. Fick även min favoritläkare Oddvar på CVL, en härlig norsk kille som alltid är så trygg och trevlig. Han sa att det 5 dagar gamla ägget var perfekt. Så nu ruvar jag och kan knappt hålla mig till på tisdag när jag äntligen får kolla. Dock har jag så ont i magen så att jag dör. I natt kändes det som att magen höll på att sträckas ut så in åt bängen. Har haft konstant ont sen i måndags, men ringde sjuksköterskan imorse som lugnade mig med att vissa känner av när ägget fäster sig mer än andra bara och att det inte alls innebär att det är något negativt. Hoppas hoppas hoppas.