Tydligen är spikar rätt sega också eftersom jag inte skrivit något förrän nu. Det är prestationsångesten som talar sitt tydliga språk genom min tystnad. Var börjar man? Vad ska jag skriva om egentligen? Någonstans måste man ändå börja tänker jag. Målet är att skriva en bok, kanske om mig, kanske om någon helt annan. Precis som min blogg har mitt liv stått i väntäge, men i väntan på vad? en ny bostad, en familj, bättre tider? Jag vet knappt själv. Jag vet bara att någonstans måste man börja, så jag börjar här.

Jag var i USA förra veckan och pratade om hur jag kom in på mitt jobb i media. "Jag ville bli journalist egentligen" sade jag. Den visa kvinnan jag talade med svarade då att då måste jag älska att skriva... med följdfrågan "skriver du ofta?". Jag tänkte efter. Sist jag skrev var jag en deprimerad tonåring. Vad har hänt? Livet rullar på och från att vara en kreativ person som älskade att skriva och måla sitter jag nu på ett kontor i Stockholm. Jobbet har tagit över, vardagen. Denna blogg har härmed som mål att inte ha ett specifikt tema. Jag har inga ambitioner om att vara en välläst blogg. Jag vill bara ventilera, lära mig själv att skriva igen, lära känna mig själv igen. Det börjar nu. Livet börjar nu. Igen. Livet är inte längre i väntläge. Jag har tryckt på play.