Graviditeten bekräftad med VUL

Nu har jag fått min graviditet bekräftad! Gjorde VUL i förgår i vecka 7+6 och såg ett litet hjärta som pickade. Vad galet att en blinkande liten pixel kan betyda så mycket! Allt såg jättebra ut och läkaren sa att nu var det 90% säkert så bara att njuta. Firar med måtta dock tills efter vecka 12, ifall att...
Längtar dit mer än något annat, inte bara för att det känns mer säkert då utan också för att jag hoppas då att illamåendet har gått över. Har nu konstant huvudvärk och är "sjösjuk". Använder åksjukearmband för att klara dagarna, salta kex och sura Läkerol. Folk på jobbet undrar nog vad jag håller på med, ser ut  som ett vrak varje morgon. Kan heller inte sova efter 4 på morgonen. Igår ville min chef skicka hem mig tidigt för hon trodde jag var allvarligt sjuk. Vill dock inte berätta riktigt ännu så hoppas att nästa vecka blir bättre! En annan sak att se fram emot - att få berätta för folk! Tycker redan nu att det börjar synas, mer att vikten omfördelat sig och lagt sig runt magen, men ändå. Men jag ska inte klaga, allt det här är värt det som komma skall. Vårt eget lilla mirakel! Som vi har väntat!

...och så slog illamåendet till

Har känt mig så ickegravid så har nästan varit osäker på att jag sett rätt. Men efter 3 positiva test så är jag rätt säker :). I lördags slog det dock till. Vi åkte till Norrtelje för att käka lunch med några kompisar och strosa runt lite då det var så fint väder. Han ungefär ta 5 tuggor innan det sa stopp och var tvungen att hitta på någon ursäkt för att jag inte ville äta mer. Sen var jag tvungen att gå in på toan bara för att få lite andrum. Maken förstod så han såg till att vi inte tog någon längre promenad efteråt utan åkte hem rätt snart. Fick sitta 1 timme i en bil och fokusera på vägen för att inte må ännu sämre.
Väl hemma var det bara att lägga sig och snooza lite med en hink nära tillhands för säkerhetsskull. Nu har jag inte kräkts alls, men det känns hela tiden som att det är på gång och jag får sura uppstötningar konstant, vilket är lite pinsamt när man sitter på jobbet. Sen kommer lite yrsel nu och då. Men jag har ju inte "morning sickness", visst jag kan inte äta så mycket till frukost, men det är eftermiddagarna och kvällarna som är absolut värst. Sen är jag trött konstant. Konstigt nog har jag inga förändringar i brösten, inget ömmande eller något, vilket jag trodde var absolut vanligast. Det har jag ju haft när jag gått på hormonsprutor utan att vara gravid.
Känns nu som tiden segar sig fram. Vill bara att det ska bli 4.e oktober så att vi vet att allt är som det ska. Har hört att när man väl gjort ett tidigt ultraljud och konstaterat att allt ser bra ut och hjärtat har börjat slå så är det typ 1.5-3% chans för missfall, så betydligt mer säkert. Imorgon är det 2 veckor kvar, men varje dag känns ju som en vecka...

Plötsligt händer det!

Jag är gravid! Efter att ha gått hela helgen och deppat för att jag haft "mensvärk" och sen fuskade med ett gravtest i måndags som var negativt så fick jag ett positivt test i tisdags. Nu har jag missbrukat graviditetstest och tagit ett varje dag och har fastställt att JA jag är gravid. :-)

Är så oerhört glad men så fruktansvärt rädd på samma gång. Tänk om jag får MF igen? Nu är det ju sjukt tidigt men jag har ju redan lyckats bli helt uppslukat av det här. Om jag får MF igen så kommer världen gå under för mig. Men nu ska man vara positiv. Har redan fått tillsägelse från barnmorskan, att ja inte får gå runt och oroa mig. Jag kan ju inte påverka så mycket. Jag äter rätt, försöker inte stressa, vilar när jag är trött och så får man se hur det går.

Tiden går sjukt långsamt men har en tid att se fram emot redan 4e oktober då vi ska på tidigt ultraljud och hoppas då att det finns kvar och att vi kanske kan få höra hjärtljud... Har ringt in resultatet till Carl Von Linnékliniken men kommer att göra ultraljud hos min läkare som gjort alla prover/ultraljud inför IVF-försöken, Dr Claes Jullig på Östermalm. Han och hans fru (barnmorska) är oerhört empatiska och duktiga och har sen länge samarbetat med CVL. Det underlättar att slippa åka till Uppsala och jag jobbar själv på Östermalm så det har varit väldigt smidigt. Men tills den 4.e är det ett tag kvar. Tills dess får jag stå ut med att jag har konstant denna värk i magen. Antagligen pga att det händer en massa saker där nere och att jag är extra känslig pga min endometrios. Min kära vän som nu är gravid via IFV i vecka 25 och som också har endometrios har också haft samma magsmärtor, som inte avtog förrän efter vecka 12 ungefär.

I väntans tider

Helt galet, men det gick! Det lilla ägget i frysen tinades upp helt perfekt. Det var den värsta morgonen i mitt liv då jag och maken bara satt och stirrade på telefonen och tänkte att när som helst kommer de att ringa och säga att det gick åt skogen. Men icke! När det var 20 minuter kvar och vi precis rullade in i Uppsala så kände vi att nu var det nog ok. Fick även min favoritläkare Oddvar på CVL, en härlig norsk kille som alltid är så trygg och trevlig. Han sa att det 5 dagar gamla ägget var perfekt. Så nu ruvar jag och kan knappt hålla mig till på tisdag när jag äntligen får kolla. Dock har jag så ont i magen så att jag dör. I natt kändes det som att magen höll på att sträckas ut så in åt bängen. Har haft konstant ont sen i måndags, men ringde sjuksköterskan imorse som lugnade mig med att vissa känner av när ägget fäster sig mer än andra bara och att det inte alls innebär att det är något negativt. Hoppas hoppas hoppas.

Varför gör det så ont....?

Jag har en ihålig smärta i buken som inte går över! Nu har den hållt i sig hela veckan, värst var väl i tisdags men det är fortfarande inte bra. Så fort jag blir liiiite kissnödig måste jag gå på toa också för annars trycker det på och gör ännu ondare. Hoppas det går över snart. Nu är det ju nedräkning till insättning av mitt frusna ägg på söndag. Är bara så jäkla orolig över att de kommer att ringa på söndag morgon och säga att det blev förstört i upptiningsprocessen. behöver verkligen lite flyt just nu och vet inte hur jag ska orka med ännu en omgång hos Dr Nie och en omgång hormoner, ägguttag och liknande...Idag står iaf duva på menyn igen. Tre av fyra som ska ätas, härligt...

Galenskapens tid är förbi.. hoppas jag

Herregud vad mycket det har varit på sistone. Har inte alls hunnit med att skriva (eller läsa för den delen). Nu har jag varit hos Dr Nie i 7 dagar och gjort allt mellan himmel och jord igen. Precis som vid första omgången fick jag köra  Ingefära med Moxi eller vad det nu heter som jag tände på och strukit på magen (och bett till gud att ingen polisanmäler mig för de luktar inte helt lagligt..). Då jag har för sen ägglossning fick jag även en brun "kaka" som jag fick hacka upp i rött vin och dra i ett dygn och sedan koka upp med farinsocker i ett vattenbad i ett par timmar. Det blev en härlig brun tjock sörja som jag skulle ta 2 msk av varje kväll i 10 dagar. Men vad gör man inte?!

Igår hade jag iaf ett positivt ägglossningstest (ett par dagar tidigare än vanligt :-) ) och ringde till Carl Von Linné kliniken. Jag har ett 5-dagars ägg som ska in nu på söndag och hoppas bara att den klarar upptiningen. Tills dess får jag leva med en extrem magsmärta som jag har vid ägglossning nu för tiden och kan knappt gå. Var på väg att stanna hemma, men hade viktiga möten så nu sitter jag därför väldigt tillbakalutad på min stol på jobbet och rör mig inte i onödan. Härliga tider!

I jakt på den perfekta cykeln...

Sen jag "startade igång" min kropp igen efter hormonbehanlingarna för att hämna endometriosen har jag inte haft någon bra menscykel. Först hade jag ingen ägglossning överhuvudtaget och när den väl kom igång var det 3-5 dagar innan mens.
 Efter nästan 1,5 år med akupunktur så har jag kommit väldigt långt. Sakta men säkert har vi lyckats justera min cykel, men jag har ännu inte haft den perfekta cykeln (vilket skulle innebära att jag har tillräckligt med progesteron för att kunna bli gravid på egen hand och faktiskt behålla det). När ägglossningen väl kommit i tid då har min mens kommit ett par dagar för tidigt så jag har inte fått de här 14 dagarna mellan ÄL och mens.
Men nu, efter Dr Nies behandling så börjar jag närma mig. Om jag bara kan hålla mig till på fredag så är jag där! Dock känner jag att den är på gång.... Har trott hela dagen att den skulle komma, men inte ännu :-). Även om den skulle komma imorgon (eller idag) så är det faktiskt min bästa cykel hitills. tjohooo! Så lite glad är jag, även om jag i samma veva idag har insett att jag då inte är gravid, men har inte haft några större förhoppningar om att kunna bli det naturlig väg på ett försök. Det blir istället att ringa mina kära sjuksköterskor på Carl Von Linnékliniken om ett några veckor och sätta in mitt frysta ägg. Hoppas hoppas...